Fredrik R Krohnman: »Vi är alla oberoende«

Valvakan rullar på. Svensk media fokuserar på Hillary/Obama – vilket är i sin ordning. Det är så klart ett naturligt medialt urval att faktiskt titta på kandidaten som är en svart man eller en vit kvinna. Båda är medialt & symbolsikt unika. Att Reps väljer ännu en vit man må vara av mindre intresse.Nåväl, en ännu intressantare observation är just de kandidater som struntar i tvåpartisystemet och kandiderar ändå. Dom har allitd – och uteslutande – ropat efter change & kompis, dessa har större påverkan än vad du vill tro när det kommer till kritan.Under George W. Bush (den populära) snodde Ralph Nader en hel del röster från Al Gore. Det fanns till & med kampanjer såsom switchvotes dot com för att Nader-fans & Gore-fans skulle kunna byta röster där resultatet skulle vara att man moraliskt skulle kunna rösta rätt utan att störa politiken på nationell nivå. Bill Clinton vann inte valen själv, trots vad vi svenskar gärna vill tro, utan med hjälp av Ross Perot. 1992 samlade Ross Perot ca 19 miljoner röster (motsvarande 19%) för att han var tillräckligt konservativ.Primärvalen i all ära, men vad händer med dessa betydelselösa tredjehandskandidater? Nader har aviserat att han – för sitt partistöds skull får man förmoda – ställer upp till presidentposten igen. Plockar Nader röster från Obama? Säkert inte. Från Hillary? Ja, förmodligen.Vem blir republikanernas Ross Perot denna gång? Kanske Ron Paul, men förmodligen inte. Glöm bara inte bort att den tysta ”oberoende” rösten har spelat en avgörande roll mången gång förut.